Jump to content

Fem pickupper, två pianon, P Floyd och sångfågeln från Singapore


calle_jr

Recommended Posts

  • Replies 86
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Tag nästa bild, tack.

:D Hade ingen aning om vilken bild det skulle bli.

Lite av grejen var ju att kunna göra snabba pickupbyten så vi körde det på min Technics SL-1210. Med avtagbara tonarmsskal så är det ju i princip bara att rycka ut den ena och trycka dit den andra så är det färdiginställt (nästan i alla fall).

Tog också med riaa. Ville inte misshandla calle_jr’s. Var lite osäker på hur hälsosamt det är för riaat att koppla i och ur pickupper hela tiden.

Nästa bild tack :D

Link to comment
Share on other sites

Boombox kontaktade mig för denna trevliga test. Jag tackade såklart med nöje ja utan att ens veta vilka pickuper det var frågan om :):mm:

Jag funderade i förväg på lämplig musik. Med såhär många puppor i samma test måste man begränsa sig. Men samtidigt vill man få reda på puppans förmåga att hantera olika typer av musik och klanger, dynamik, detaljer. Det finns också en risk att man tröttnar på själva musiken om man spelar samma spår gång på gång i en lång följd. Utöver det bör man känna till musiken väl sedan innan.

Ni gissade rätt på Jacintha, och de här albumen valdes ut:

martha2.jpgDSC_0707.jpg

Pink_Floyd_-_The_Wall.jpgimg37626439.jpg

Link to comment
Share on other sites

Först ut var den här snubben:

Ja, vi började med OM10an. Ortofon Super OM10 är en MM-pickup med en compliance på 25 och nål som är elliptisk (8/18uM).

Jag gillar verkligen OM10an. Kanske för att jag är lite basfreak. OM10an kan gräva ganska djupt och med bra tryck. Den är också spelglad, det svänger bra. Klart sämst detaljåtergivning av de vi provade men ändå upplevdes det inte som något man störde sig på. Den var så pass luftig och spelglad. Den sämre upplösningen kunde höras på t ex basen på LPn We Get Requests med Oscar Peterson’s Trio som var lite utsmetad och det var lite ”pling-plong” över Oscars Ps piano. Annars en kanonbra party/allround-pickup med gött driv.

Link to comment
Share on other sites

Jag blev positivt överraskad av OM10. Jag hade väntat mig ett dovt eller burkigt, odefinierat sound när vi drog igång. Men det tycker jag absolut inte man kan påstå. Party-pickup är en bra beskrivning.

Du spelar ju Bruce Springsteen: The Seeger Sessions - och det är ju inte en av de utvalda skivorna :?:

Hehehe, jag var nästan säker på att det skulle komma upp.

Bilderna är arrangerade och alltså inte tagna live vid lyssning, utan mellan lyssningar. Den skiva vi hade vid test var dammig på ytan och då fick det bli första bästa som fanns tillhands. Eftersom det är långa slutartider kan man inte låta skivan snurra. Det blir väldigt höga lokala tryck när nålen ligger på, så jag riskerar ett knäpp i spår 2 på Seeger Sessions-skivan :black:

Link to comment
Share on other sites

Fem pickuper :o Då fick plattången arbeta sig varm.

Ingen plattång. Pickupper eller pickuphus var alla färdigmonterade och inställda i sina tonarmsskal. Lätta styva skal av magnesium, en fortsatt produktion av "Nagaoka-skal" som Svalander säljer.

Det gav möjlighet till snabba byten och jämförelser.

Link to comment
Share on other sites

Näste man till rakning...

Då skulle man ju kunna börja med en liten jämförelse. Vi fortsatte med ytterligare en Ortofon, en OM30 som synes. Det finns ju även en OM20 där emellan som vi inte hade, men den skulle också ha varit kul att haft med.

Ortofon Super OM30 är samma pickup som OM10 fast med en annan nål, en Nude Fine Line (8/40uM). I övrigt ungefär samma specs som OM10 förutom lite bättre spårförmåga och bättre respons i toppen av frekvensområdet.

Så vi byter helt enkelt nål på det pickuphus som OM10an satt på. Det går på ett kick, inga justeringar behöver ju göras. Med OM30 får vi en mer balanserad frekvensgång. Inget som sticker ut utom kanske en liten betoning i övre mellanregister. Den har samma direkthet och driv som OM10an men med mer detaljer. Mer karaktär hos piano och strängar. Det gäller även trummor. Mer upplöst som det heter på hifi-språk. Själv saknade jag betoningen i basen som OM10an hade :cool: . Fick en känsla av att OM30 skulle kunna ge lite lyssningströtthet om man lyssnar riktigt högt under längre perioder på rockmusik t ex.

OBS: Eventuella kommentarer om hur pickupperna låter gäller naturligtvis bara den skivspelare och set-up som vi använde när vi lyssnade.

Link to comment
Share on other sites

Nästa i tur blev den som sitter på här:

Nästa pickup blev också en Ortofon, en OM40. Vi fortsatte helt enkelt med en ännu finare nålslipning. Super OM40 är samma pickup som de andra men med en FG70 nål (7/70uM). Tror att det är ungefär detsamma som en Van den Hul Type II. Rätta mig gärna om jag har fel. Ytterligare lite bättre specs i toppen, annars har den samma specs som OM30.

På bilden sitter den på ett Concorde-hus men vi lyssnade på den i samma skal och Super OM-hus som de andra.

Denna pickup lät mycket likt OM30an, med ett par mindre skillnader. Den var lite tunnare i basen. Kan vara en inställningsgrej. Har läst att den kräver en ganska perfekt inställning för att den skall kunna visa vad den går för (fast den spelar 16dB-spåret på HifiNews testskiva utan problem med samma inställning). Tyckte också att svagare ljud framträdde lite mer med denna, speciellt på Pink Floyds – The Wall (alla små grejer som händer i bakgrunden).

PS. Alla pickupperna var inställda så de spelade +16dB-spåret på testskivan. När det gällde de högkomplianta pickupperna så gjordes också tonarmen så lätt som möjligt. Den avtagbara motvikten på tonarmen monterades av. Super OM-huset har också en integrerad mässingsvikt som togs ur för dessa pickupper.

Link to comment
Share on other sites

nästa pickup:

Jepps, det var dags att koppla in transformatorerna i riaa-steget för att lyssna på en MC-puppa, en Denon DL-103PRO. Den ligger i ungefär samma prisklass som OM40, men är en MC med en utnivå på 0.35mV, compliance på 6 och en intern impedans på 38 Ohm. Den har en sfärisk nål. (Denon specar compliance vid 100Hz istället för normalt 10Hz så den kan vara högre än 6)

För att matcha calle_jrs arbete med de fina bilderna så får väl jag försöka bidra med lite mer text :)

103an är ju en klassiker men just PRO-versionen finns det inte så mycket info om. Har dock lyckats samla ihop följande info från olika ställen på nätet:

Grundmodellen DL-103 utvecklades 1963 för radiostationer, den kom sedan ut på marknaden 1970. Har hittat 18 olika DL-103 modeller så det är lite av en djungel. Pro-varianten gissar jag är från början av 80-talet. Det är den gamla modellen av 103an som moddas av en firma som heter Highphonic. Pro-modellen är också utvecklad för radiostationer. Moddningen verkar vara främst nålarmen (titan-coatning?) och annan dämpning av nålarmen, men det verkar inte finnas mycket lite beskrivet (någon som kan japanska?).

Anledningen till Highphonics modifiering av 103an var att få den att kunna gå längre upp i frekvensområdet. Den är specad till 20Hz-55kHz men enligt Mr Koji på EIFL Corporation (som jag köpte den av) går den ända upp till 80kHz.

Lite mer kuriosa:

Highphonic är en high-end rör-hifi firma som startades i början av 80-talet av några ex-Denon konstruktörer som hade arbetat med 103an. Firman existerar fortfarande men säljer bara i Japan.

Denon DL103PRO säljs egentligen inte som en Denon. Den säljs bara som DL-103PRO. Highphonic tejpar över Denon-namnet på lådan den säljs i och lägger också i sin egen bruksanvisning. Fast man får också med bruksanvisningen till original DL-103 puppan.

DL-103PRO tycker jag skiljer sig tydligt från de tre Ortofonpupporna. Skillnaderna mellan OM10, OM30 och OM40 var mindre än skillnaden mellan DL-103PRO och var och en av OM-pupporna. Vad är då skillnaderna? För mig blir det mer rymd i ljudbilden eller vad man skall säga. Den har också en mer definierad bas (och går minst lika djupt som OM10 :cool: ), mjukare mellanregister och en luftigare diskant. Det är inte omöjligt att 103PRO färgar ljudet mer än OM30 och OM40 men jag skulle nog ändå välja 103PRO alla dagar i veckan.

Vad jag gillar mest hos DL-103PRO är ändå den live-känsla den förmedlar i mellanregistret, både när Martha A spelar piano och när Jacintha sjunger.

Jag tycker inte att den är lika detaljerad som OM30 och OM40 men den spelar ändå mycket bra även upp i toppen av frekvensområdet. Den är ju faktiskt specad till 55kHz.

Detta var kanske också den pickup som vi hade mest delade meningar om :?:

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...